Kdo chodil s Hortenzie Mancini?

Hortensia Mancini (6. června 1646, Řím – 2. července 1699, Londýn) byla oblíbenou neteří hlavního francouzského ministra, kardinála Mazarina, a milenkou anglického krále Karla II. Byla čtvrtou z pěti známých sester Manciniových, které byly spolu se svými sestřenicemi z rodiny Martinozzi u dvora Ludvíka XIV. známy jako Mazarinettes.

Karel II. Stuart (29. května 1630 – 6. února 1685) byl král Anglie, Skotska a Irska.

Jeho otec, král Karel I. Stuart, podlehl svým protivníkům a anglickému parlamentu v občanské válce a byl 30. ledna 1649 popraven. Parlament nejmenoval Karla II. jeho nástupcem, ale dokonce vydal nařízení označující toto jmenování nezákonným. Anglie se de facto stala republikou a země byla řízena Oliverem Cromwellem. Skotsko bylo nezávislým královstvím a tak ho skotský parlament jmenoval 5. února 1649 skotským králem. Karel II. byl korunován jako skotský panovník 1. ledna 1651. Po porážce od Cromwellova vojska 3. září 1651 v bitvě u Worcesteru unikl na kontinent, kde strávil dalších devět let.

Politická krize po smrti Olivera Cromwella roku 1658 vedla k tomu, že byl požádán, aby se vrátil a nastoupil na trůn a byla tak obnovena monarchie. Karel dorazil do Londýna 29. května 1660. Dokumenty vydávané po tomto roce byly datovány tak, jako by se stal nástupcem svého otce hned po jeho smrti. Po jeho nástupu na trůn došlo k uvolnění veřejného života svázaného v předchozím období přísnými puritánskými pravidly. V době jeho panování, přesněji roku 1666, byl Londýn zasažen dvěma katastrofami: Velkým morem a Velkým požárem.

Nils Banér, född 1654, död den 29 oktober 1684 i London, var en svensk friherre, rector illustris och konvertit, som avled i en uppmärksammad duell.

Nils Banér var tredje barn och äldste son till fältmarskalken och riksrådet Gustaf Persson Banér och dennes första hustru Brita Bielke. Under faderns tid som generalguvernör över Skåne inskrevs sonen 1668 som student vid det nygrundade Lunds universitet. Här hedrades han vårterminen 1670 med att väljas till universitetets förste rector illustris, och omvaldes som sådan även höstterminen samma år. Vid detta omval uttryckte professorerna sin uppskattning av Banérs "under förra halfåret ådagalagde stora nit och berömlige förtjenster om alla academiæ angelägenheter".

Efter tiden i Lund tjänstgjorde Banér en period (från 1677) som extra ordinarie kanslist vid det kungliga kansliet i Stockholm innan han gav sig ut på en långresa i Europa. Under denna resa kom han under inflytande av katolicismen och konverterade till denna i Wien. Efter religionsbytet kunde han inte längre återvända till hemlandet och hamnade i stället så småningom i London.

I den brittiska huvudstaden blev Banér involverad i en kärleksrelation med den något äldre fransk-italienska hertiginnan Hortense Mancini, systerdotter till den franske försteministern kardinal Mazarin och en av kung Karl II:s mätresser. Härigenom gjorde han sig på något sätt till ovän med Mancinis systerson, prins Philippe av Savojen-Soissons (en bror till den sedermera berömde fältherren Eugen av Savojen). Konflikten resulterade i en duell i Hyde Park där Banér sårades så allvarligt i buken att han avled. Han begravdes i St Martin-in-the-Fields. Händelsen rapporterades hem till Sverige av den svenske envoyén i London Johan Leijonbergh. Hortense Mancini skall, enligt hennes förtrogne Charles de Saint-Évremond, ha varit så förtvivlad över sin svenske älskares död att hon övervägde att gå i kloster.